Ämman

Jag är en nattuggla.
Förvandlad till Lilla My.
En knut på huvudet och ett par stora ögon.
Kan det vara jag det.

Klockan är snart 2. Dax att sova kanske?
Även en nattuggla behöver sömn.

Klockan är snart två. Detta är inte ekot.

jag är ju så jääävla duktig på detta. men jag är i alla fall bättre än min ketchup!
idag har jag börjat mitt sommarlov. åkte till mormor och morfar och åt mat + jordgubbisar. gottigt som fan!
jag och morfar bestämde att vi på lördag ska börja vårat projekt, fixa-till-gammelfarmor-stinas-gamla-cykel.
JAG ÄLSKAR'T! jag på en cykel som är 70år gammal. det är inte illa må jag säga!

imorgon är det stallet med sofia. tänkte leta fram mina gamla ridbyxor. yeah!
på torsdag blir det till att träffa min egna lilla nörd, amandisen. får se vad vi hittar på för någe.
fredagen är ännu oklar, men det är ju sommarlov, ALLT kan hända!

Dagen kan döpas med namnet Lars Winnerbäck.
Vädret är vackert.

Jag vill inte tro det. Det vill jag inte. Jag vill bara gömma mig under täcket och inbilla mig att det inte finns. Där skulle jag ligga tills det försvann. Sjuk, det är just vad jag är. Halsont och snuva, lite småhängig med. Hoppas febern inte kommer, då blir jag arg. Detta har gjort att jag inte far in till staden till Sofia och Eurovision-tittande, utan Sofia kommer hit istället! Så jag behöver inte sitta ensam framför tv:n, som jag trodde tidigare. Mamma har nämligen tant-ligan på besök och Frida är hos kompisen Jenny. Så utan Sofian hade jag varit alldeles själv framför tv:n och en massa goffande. Chips och godis, here we come!

Kuckelumuckmedicin, kanske? Varför inte säger jag!

Jag sitter ju på min säng. Den är full med kläder. Det betyder att man ser mitt golv och slipper se sig allt för noga om vart det finns lediga ytor att gå på. Jag har hunger, men inte ork att fixa något. Snart kommer Anna och hämtar mig och systrami. Helg hemma hos pappa. Najs! Tre födelsedagar ska firas. Edvin blir för gammal, hela nio år. Varför kan han och Zack inte bara stanna i tiden?! Jag har i alla fall bestämt att de ska bli skitsnygga!
Jag är fortfarande hungrig. Jag hinner inte fixa något. Snart får jag mat att stoppa i munnen. Inte för att jag skulle dö om jag inte fick mat, men grinig skulle jag bli. Kom just på att jag inte käkat lunch. För två kaffekoppar och en biskvi är inte lunch! Skit i lunch, eller vaddå? Idag blev det så. Idag köpte jag och mina festivalföljeslagare tågbiljetter till skogen. Underbart eller underbart? Jag väljer underbart! Vi ska verkligen dit. Jag är jävligt lycklig, även om jag är hungrig. Fortfarande.

Det där var en ful uppdatering. Men ibland får man vara ful. Är det inte så? Imorgon är min tjockisdag. I love my tjockisdagar! Det är en av mina mest värdefulla rättigheter här i livet, oh yes. Nu ska jag sluta dryga mig och städa lite mer på mitt rum. Kläder som sagt. På hela sängen. Jag fattar det inte. Men det är ju jag som bor där, jag som får lida. Som någon en gång för länge sedan sa till mig: "Det beror väl på att du klär av dig hela tiden" Aja, så är det nog inte.

Nu var visst Anna här. Tjoflöjt, som min Monica brukar säga!

Jobba gå upp
Jobba duscha
Jobba frukost
Jobba O.C
Jobba tandborstning
Jobba promenad
och jobba akademsiska

Jobba promenad
Jobba tvätt
Jobba våfflor
Jobba O.C
Jobba tvätt
Jobba kök
och jobba mer tvätt
Jobba mer kök
och jobba med tvätt

JOBBA BOLIVIA FÖRIHELVETE!

H, Hå, Håk, Håka, Håkan!

Du kommer fortsätta
Finns inte mycket mer att säga nu


Att Håkans texter säger allt, det borde alla veta. Texter så underbara. Håkan så underbar.
Som någon till mig skrev: "Ramlar på Arvika!"  Kan du förstå den känslan? Jag kan och jag kommer känna den.

Underbart är ett perfekt ord. Håkan är om någon perfekt.

Hej, jag heter Emma och jag är beroende av Sex and the City!
Här är en av de bästa scenerna som jag än så länge har sett. Sorglig men helt underbar.. :


"Carrie: Aidan, you're pushing me.

Aidan: Well maybe you need to be pushed! What's the big deal? It's just a stupid piece of paper.

Carrie: If it's just a stupid piece of paper, then why do we need it?

Aidan: Because I need it! I wanna make this official, and lock this thing down. Carrie, I want the whole wide world to know that you're mine.

Carrie: Who else's would I be? Oh my god. You still don't trust me.

Aidan: You don't even wear that ring on your fucking finger.

Carrie: I am yours, there is nobody else. I love you, but I can't marry you to make you trust me. Aidan. Aidan. Look at me. Look at me before we make a huge mistake."

En sjukling som aldrig blir frisk. Det är vad jag är. Jag blir bara lite friskare. Ingen feber nu tror jag, men svettas och fryser om varandra. I det tillståndet orkar man inte gå ut, alltså ingen skola eller träffandes av kompisar. Som sjuk är man helt isolerad från omvärlden, för i detta fall räknas inte internet. Internet är verkligen inte samma sak, vetkligen INTE. Jag är inte bra på att vara sjuk för länge, för jag är en sällskapssjuk person. Att vara isolerad för länge är alltså inte det bästa för mig. Att jag dessutom inte har träffat min Roos på två veckor gör det inte bättre på något vis! Amanda har jag heller inte träffat mycket, två gånger på två vekor. Det är inte bra statestik något dera!
De finns såklart lite bra saker med att vara sjuk. En paus från skolan, hela dagar av bara slöande och sova ut så länge man vill, men även sådan lyx blir tröttsamt efter ett tag. Jag antar att alla någon gång har fått den erfarenheten på sig.

Nu ska jag nog ta mitt slöa arsle från sängen och kanske fräscha upp mig. För det är en sak som man inte helelr behöver (om man inte vill) när man är sjuk, man kan gå runt och se ful och äcklig ut. För det är ju bara en själv som kommer få se sig själv som det, och ens familj, men familjen räknas inte som publik när det gäller det. Whatever, nu går jag och duschar!

Mitt senaste inlägg var allmänt dampigt och fullt av klagande. Jag tänkte inte uräkta mig alls. Det är mer så att min åsikt har ändrats. Jag tycker om nya bilddagboken mera nu, men jag vågar nog inte erkänna det fullt ut. För man ska väl sakna den gamla? Eller hur är det? Jag vet inte om jag har någon lust med att låtsas. Fan vad löjligt allt låter. Jag känner mig som en liten tjej som bråkar för att hon inte kan ha sin favoritklänning eftersom den har blivit för liten. Jag kanske är så liten? Äsch, jag vet inte. Det jag vet är väl i alla fall att jag tycker mindre illa om nya disignen på bilddagboken.

Jag har för övrigt varit hemma idag, men halsont, snuva och frysande. Så snälla, tänk lite på stackars mig. Tänk inte på barnen i Afrika, mina promblem är så mycket större! De fryser inte. De slipper också snö mitt i mars! Jag vill inte börja använda min vinterjacka igen, jag trivt så bra i min fina gråa parkas.
Jag kommer alltid älska våra kära i-landsproblem!

Nej, usch och fy och bläää! Nu blev jag ledsen. Våran allas kära bilddagbok är rent ut sagt ett helvete. Man gör inte så. Det finns ingen logik eller något bakom den nya designen. Speciellt snygg är den heller inte. Och kan inte någon förklara anledningen att få veta att någon har uppdaterat sin bilddagbok när man inte ens ser vilka bilder som är nya?! Eller är det kanske bara jag som är osmart nog för att inte fatta hur? Det kanske är min dator, min älskade Kaj, som det är fel på? Jag dampar och klagar, fan vad jag känner att jag finns! 


           Idag

Jag och Sofia har gått runt och klagat på skitvädret inne i stan
Jag, Moncan, Roos och Jennifer har döpt lille Kaijan. Jag är nu gudfar till en i-pod.
Jag har ätit på mcdonalds där allt smakade bättre än någonsin. Kan det ha att göra med den nya inredningen?
Jag har lyssnar massor på snyggingarna Mando Diao.
Klädseln blev den blå klänningen, svart cardigan, svarta stumpbyxor och mina underbara vita skor. Sedan blev det en inbakad söt fläta i håret.

Idag är snart slut, och den ska avslutas med samma sak som igår avslutades med. Gissa en gång? Jag tror att i alla fall en viss Amanda gissade rätt. Jag syftade såklart på the O.C. !

Dubbelt med FF.
Två inlägg irad.
Tvåäggstvillingar?


kentkentkent       trippelkent
FF                       dubbelF

Du somnar in
Ditt huvud tätt mot rutan
Och vid din kind
fladdrar imman som en dröm
Jag blinkar till
Tårar kan jag vara utan
Men för din skull
så gör jag vad som helst

Vi räknar dagar, räknar år
En skymt av sol, en doft av vår
Snart kommer regnet som en våg
Och sköljer bort
Allt som inte är musiken...

Jag och min Amanda. Våra konversationer är inte som alla andras konversationer. De kan leda hur som helst, åt vilket håll vet man aldrig. Men det blir aldrig försent, försent finns inte i våran värld. Kanske, men inte ofta.


Dagens tankeställare från oss:

När du mår dåligt, tänk på alla maskar.
Du kommer så förstå hur mycket bättre du själv har det.
Du förstår då hur små dina problem är, efterson maskarnas värld är mycket värre än din.
Tänk att vara tvungen att vara nere i marken när solen är framme.
Tänk att bara kunna vara i friska luften när det regnar eller är fuktigt.
Tänk att vara helt försvarslös inför alla cyklister och alla stövlar.
Tänk att inte kunna stå emot solen och att alla gånger inte hinna undran den.

Tänk på maskarna.
De blir stekta och nedtrampade, helt bokstavligt.
Det kan kännas så för dig, men du kan klara av det.
Du kan kämpa emot och resa dig upp igen.

En mask blir bara stekt en gång.
Sen är gångerna slut.

Jag vågar inte erkänna det för mig själv.
Jag känner en dragningskraft, starkare än någonsin.

Hur kommer det sig?
Jag vill, men ändå inte.

Men nu ska jag ta steget.
Jag ska göra det till en cool grej, som Sofie sa.
Jag ska sitta där och skratta åt alla som suger.
Jag ska titta ner på dem.

Visst får man göra det utan att vara knäpp?

Ja, du vet väl inte vad jag ska göra.
Du vet väl vad som sänds klockan åtta ikväll på TV.
Du vet väl att det var under samma tid förra året jag började tveka över The Ark.
Jag skämdes, men nu kan jag inte motstå.

Jag kommer sitta där i den gröna soffan.
Jag kommer skratta och ha ont i halsen.

Jag ska titta på festivalen om melodier.
En musiktävling där många inte kan sjunga.

Det var en kväll i februari. Jag satt vid min dator och klagade med Sofie, och sedan med Amanda på annat håll. Sedan blev allt till en och samma klagan, i en och samma konversation över msn.
Allt hade börjat med att jag och Sofie klagat på alla killar, att de inte finns någonstans, eller inte nära oss i alla fall. Sedan om de finns, då är de bara knäppa och konstiga. Vi vill ju bara ha en kille, för en kväll om det är det enda alternativet. Det var alltså så det började..

Sofie började såhär: "Nu freakar vi tillsammans" och då var allt igång. En het disskusion kom igång, var vi tvugna att vålta någon för att ha lite roligt?! Amanda kunde ta grannen, och  jag kunde ta en präst från Missionskyrkan.
Det ena ledde till det andra och våran freakade konversation blev till en mötesplats för desperata sexgalningar där vi kunde finna stöd hos varandra. Vi presenterade oss och lämnade med det ut en del av oss själva.
Sofie kände att något måste hända snart, var fanns all action?! Vi var ense om att något behövde hända, och det tvärt. Annars skulle vi försvinna ut i tomma intet. Amanda lider ju av fontalabstinens för i helvete!

Sedan frågade Sofie oss alla tre: "Hur kan man vara så besatt som vi?" 
Jag svarade med lite eftertanke: "Om man smakat på kakan vill man ha mer?"
Ja, det var nog så. Vi ville ha mera utav det goda, och det nu!

Killar är som kakor, det var nu ett faktum.
Har du smakat vill du har mer, och även om man inte smakat blir man frestad av lukten.
Kakan smakar gott, du blir beroende, och även fast du spyr och mår dåligt av den fortsätter du att äta.
Även fast du vet att den är onyttig fortsätter du att äta ännu mer.

Amanda har käkat chokladkaka i 1.5år och mår inte bra av den
Jag har en möglig kaka som jag envist biter fast vid och jag vet inte varför
Sofie, hon vill gärna veta hur kakan smakar

Vi ska nu hitta nya recept, på goda och bra kakor. De ska inte få oss att må dåligt, de ska få oss att må bra.
Så nu bär våran väg mot nya kakrecept som förhoppningsvis ger oss goda och bra kakor. Annars har vi alltid varandra och våran egen lilla mötesplats.

Jag sitter i mitt fint städade rum och slappar.
Lyssnar på Lasse och njuter
Sjunger med där jag kan
och nynnar resten.

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
Kom ihåg mig då

Jag pratade nyss med Manda on the phone. Det var najs.
Jag sa att jag skulle sova, men ändå så fastnade jag här.  Var sitter mitt problem?

Idag har jag i alla fall fikat en billig och oerhört mysig fika tillsammans med min skruv. Skruva på den du!

Jag borde sova, med det betyder att jag kommer gå och lägga mig om en halvtimma.