Ämman

Att det kan vara så svårt

Åh. Jag fick en sådan längtan till att skriva.

Jag kommer nu lämna denna blogg, som jag faktiskt haft i två års tid nu.
Det var rätt spontant att byta sådär. Inget planerat alls.

Ni hittar mig nu efter detta inlägg på fucksundays.blogspot.com (och länkfunktionen VILL inte fungera för mig så ni får fixa det själva ^^)

Vi ses i Nagijala (på något sätt!)

Nu såg jag att säsong tre av Veronica Mars har börjat sändas igen på SVT2. woho, det gjorde min dag!
Imorgon ska jag även se till att beställa säong två på cdon. Me want!

Sen undrar jag bara... När ska jag sluta nysa?!

Jag är en hemsk människa som irriterar mig alldeles för lätt på folk. För jag är ju verkligen perfekt jag, självkalrt att jag är! Och som perfekt människa så får man irritera sig på andras brister här i livet. Det kanske inte är precis så det är. Men passa dig, för jag är på skitsnack-humör just nu. Kan det bero på att jag inte varit tillräckligt social under de två senaste dygnen eftersom jag är sjuk? Ja, sjuk ja. Hosta, snorig, ont i halsen (+ resten av kroppen!) och så fryser jag. Febern är försvunnen, och då finns det iaf något att vara lite glad över.


Men just nu känner jag bara för ett tre timmar långt telefonsamtal med någon. Är du någon?

Jag ska åka buss snart.
För jag ska praktisera snart.
Jag kommer inte hem snart.
onej inte alls.

Jag kommer bara hem snart
om halvelva är snart.
Och det är det ju faktiskt
inte.


Bussar är fina
just nu.

Just nu känns det som om jag skulle kunna skriva sjuttioelvatusen inlägg, nästan i alla fall. Det bara kryper i mina fingrar, som om mina fingrar bestod av en massa tankar, idéer och ord som bara vil ut. Är det kanske så? Fast jag måste erkänna att den där känslan som jag skrev nu först i detta inlägg inte alltid är så långvarig. För lika snabbt som den kommer kan den förvinna. Så det är tur att jag ändå är hyfsat snabb på att skriva. Bara det inte går för fort, för då kommer bokstäver i helt fel ordning och ord som inte skulle skrivar skrivs ändå, Huvudet hänger inte riktigt med med andra ord. Det finns en speciell person som kan vittna om det, promise. Han är söt.

Jag berättade inte om mina nya vän heller. Jag fick honom av mina brudar.
Hans namn blev Dick Herman. Faktiskt.
(Så nu vet ni.)

Jag bara känner hur mitt liv just nu cirkulerar runt kaffe. Kaffe hit och kaffe dit.
Fikaraster på praktiken, bakiskaffe hos Amanda, frukostkaffe i köket och sen lite till lunch och middag.
Sen blir det fika, alltså lite kaffe igen. Kanske ett besök hos någon och det blir ännu en kopp.
Snart kanske jag inte behöver någon sömn, utan jag lever på kicken.

Jag bara känner hur mitt liv just nu cirkulerar runt kaffe. Fan vad underbart!

Jag är en trött kvinna.
Kardemummakaffe ska jag dricka. Äta en äggmacka, kanske.
Gottgottigottgott! Jag är ju faktiskt hungrig.

 Det är även sådär en Emma ser ut
                                                                    efter sin första myndiga frukost.
                                                                    Det ni!

Det slog mig igår.
Jag slog mig inte igår.

Jag blev arton.
Hade en lång stund hemma själv.
Tankar om allt. Himmel och jord.
Kärlek och lite skit såklart.
Allt. Verkligen. Allt verkligen.

Tre koppar kaffe.
Kanske en macka om minnet minns rätt.
Tankar om kärlek. Om familj.
Betyder något. Verkligen. Mest.
Jag blev så glad. Stort leende
med djupa gropar i mina kinder.
Alla som betyder. Finns så många.
Jag betyder. För så många.
Att känna sig älskad. Viktigaste.
Alltid. Det viktigaste av allt.
Känna sig betydelsefull.
Känna sig behövd.

En tanke om kärlek.
En om livet.
En om hat
och allt annat fanns inräknat.
Det som blev största lyckopillret
Jag är älskad, betydelsefull
och behövd. Så många.
Av så många.

Det finns en mening
även när alla bitar inte hamnar rätt.

Jag fyllde arton
igår. Mer än 24timmar nu.
Jag tänkte. Tänker än.
Lycklig, är precis vad jag är.

Jag orkar inte!

Mina fötter värker
Magen gör ont (?!!)
Mitt huvud är trött
Allt snurrar
Jag är så jävla trött i varenda liten fjuttig del i min kropp!!!

Blir det sova vid 21 kanske?
Jag orkar inte vara trött.....


Något som gör mig gladare att detta är min sista omyndiga tosdag.
På fredag smäller det!  Vi ska äta glass tillsammans. Buss in till staden. People.

Nu är klockan sådär mycket igen. Jag är ju sådär trött nu igen.
Borde sova. Orkar bara inte ta de få stegen till toaletten...




Jag vill andas in och känna din doft.
Jag vill känna värmen från din kropp
när du ligger alldeles tätt intill.

Helst av allt
vill jag bara känna din närvaro
och skratta med dig.

Jag vill
och jag vill nu.

Jag hade bra drömmar i natt.
Allt kommer jag såklart inte ihåg, men det som finns kvar i huvudet var bra.
Det var sommar, SOMMAR! Jag kommer ihåg något vagt av Ben&Jerry's. Jag badade i havet. Det var min släkt. Även Oskar. Vi badade med kläderna på. Hoppade från klippor. Någon puss. Kanske en till. Sen vaknade jag av att telefonen ringde... Jag tittade ut genom fönstret, ingen sommar där inte! Snö på marken och minusgrader.

Och snön faller än.
Snö den 23:e, TACK!
...sen kan det bli vår