Namnlös
Du går runt utan mening
Ingen ser, ingen hör
Ingen fattar att du finns
Det är inte så det är
Det är så det känns
Verkligheten är långt borta
Allt är inte spännande
så mycket
För jag skulle kunna säga
så mycket
Du skulle kunna få
veta allt
För jag skulle kunna
berätta allt
Men hur kul är det att veta allt om en person?
Hur spännande blir det?
En ful kärlek
Det kan vara mina glasögon eller så är det regnet
Eller så är det bara kärlek
Det som varit att komma
Det är för lätt att se alla fel
Så lätt att se hur man skulle kunna gjort det bättre
Alldeles för lätt
Håll inte fast vid det som varit
Inget går att ändra
Se framåt
Allt som kommer att ske
Framtiden går inte att bestämma helt
Tänk på de fel du gjorde
Låt bli att göra dem igen
Lär av dina misstag
Saker
Det finns saker man vill veta
saker som är viktiga
Det finns saker man vill veta
men ändå inte
Det finns saker man inte vill veta
som man får reda på ändå
Jag vet inte vad det är för sak
men inte är det den första i alla fall
Ibland vore det lättare om man inget visste
Ett perfekt liv
I en värld där inget dåligt finns
Bara det du vill
Allt du tycker om
Allt du vill kunna göra
Du lever ett liv där
Tillsammans med alla du tycker om
Alla du älskar
Hur skulle du leva?
Skulle du veta vad lycka var?
Det finns inget ont
Inget att inte tycka om
Inge motsatser alls
Hur skulle du bygga din värld?
Du får bestämma själv..
Hur vet du vad lycka är när inget annat finns?
Verkliga tankar.
Förstör allt
Verkligheten finns inte
Tankar är en helt annan värld
Hjälp mig till verkligheten
Gå med mig dit
I verkligheten finns inget vi
Bara ett jag och alla andra
Vi kan gå dit tillsammans
Du kan lämna mig där
Du kan stanna kvar i tankarna
Där kan du finnas
Du kan finnas där som mitt stöd
Då när verkligheten blir för jobbig
För ibland är tankar mycket bättre
Men de är inte verkliga
Utan förvirring, allt är klart.
Det kanske var då allt stod klart.
Det kanske var då allt tog slut.
Det är nu jag vet allt.
Det är nu ingenting är klart.
Det är nu allt är slut.
Det kanske kommer en tid, då jag vet allt.
En tid allt är klart.
En tid som är bortom all förvirring.
Borta från allt som förvirrar.
Allr jag vet blir klart.
Det kanske är då när jag känner mig själv.
Det kanske är då jag vet allt.
Det kanske är då allt blir klart.
Att våga.
Jag skulle kunna säga så mycket.
Men det skulle bara göra allt värre.
Allt skulle bara bli konstigt.
Jag skulle kunna skrika rakt ut.
Skrika precis de ord jag vill.
Man hur skulle det bli då?
Allt skulle bli konstigt och stelt.
Varför känner jag att jag inte kan säga allt jag vill?
Varför känner jag mig rädd för din reaktion?
Jag vill säga allt och inte behöva vara rädd.
Att jag ändrats har du märkt.
Att jag är annorlunda har du påpekat.
Att inte allt är som det brukar vara har du insett.
Jag har kanske inte förändrats.
Kanske är den jag alltid har varit men aldrig vågat.
Har du tänkt på det?
Den tid som var
Kom tillbaka till mig
Den tid som är långt borta
Den tid som var enkel,
helt utan besvär
Det tid alla var glada,
ingen mådde dåligt
Den tid då skolan var lek,
en läxa var tio glosor
Den tid som kärlek knappt fanns,
bara till marsvinet och kaninen
Kom tillbaka till mig
Kom till mig nu
Kom den tid allt var enkelt,
inget var svårt
Inget som förut.
Det var något du gjorde.
Jag vet inte vad jag tycker.
Jag vet inte vad jag vill känna.
Vi är så olika.
Du är så nära.
Långa tystnader.
Talande tystnader.
Jag vill inte veta dina tankar.
Jag vill inte ha din skuld.
Lägg den inte på mig.
Jag vet att du är rädd.
Jag vet det.
Du vill inte mista allt.
Men ändå hjälper du till.
Känns inte som förut.
Jag är inte lika glad.
Allt är inte lika.
Jag är inte tyst.
Du känns inte lika nära.
Du känns inte lika bra.
Allt känns så fel.
Jag vill inte känna mina känslor.
Jag vill inte att de ska finnas.
Men jag är arg.
Jag är inte besviken.
Jag är irriterad.
Jag vill inte.
Kan det inte försvinna?
Inget att veta.
Du fegar ur
Tystnad
Förnekelse
Måste glömma
Inget som är fel
Allt är som vanligt
Du inbillar dig
Allt är bra
Allt är skit
Kärlek är så mycket.
Kärlek är som värmen på sommaren
Kärleken finns inte alltid.
När den finns är den helt underbar.
Då den finns i par.
Olycklig är kärleken.
En ensam svan.
Kärleken blir till tårar.
Kärlek är så mycket.
Kärlek är vänner.
Familj och vänner.
Kärleken är den där känslan.
Känslan som alla vill känna.
Tillsammans med just den personen.
Kärlek funkar inte ensam.
Kärlek är sällskapssjuk.
Kärleken måste ha vänner.
Ingen ensamvarg.
Kärleken är hatad och älskad.
Kärleken är oberäknelig
Kärleken är ond
Kärleken är vacker.
Hur kan en sak vara så mycket?
Känslor är skit.
Jag orkar inte med er.
Jag vill inte känna någonting.
Jag vill bara vara jag.
Jag vill veta vad jag ska känna.
Då kan känslor få finnas.
Men nu.
Nu kan de försvinna.
När ingeting fanns.
Då var allt enkelt.
Jag kunde släppa allt.
Allt var ingenting.
Nu är det annorlunda.
Jag blir förvirrad.
Det känns annorlunda.
Känns mer som förut.
Jag vet inte vad jag känner.
Inte heller vad jag vill.
När jag visste att inget fanns.
Då var allt enkelt.
Nu tror jag det finns något.
Det gör allt så mycket svårare.
En mening kan vara allt.
Om den meningen skulle sagts skulle det förändrat allt.
Ofta är det just de meningarna som är det svåraste av alla meningar.
Alla är rädda för reaktionen.
För förändringen.
En förändring behöver heller inte alltid vara dålig.
Den kan vara bra.
Men i de där stunderna, när den där enda meningen är så svår.
Då tror man allt ska rasa.
Man tror att allt kommer skita sig.
Just i den studen hittar man bara dåligt förändringar.
De bra förändringarna finns inte.
Det är därför vi är rädda för förändringar.
Just för att vi tänker oss en förändring som något negativt.
Man lär sig aldrig i dessa stunder, när den där meningen förändrar allt,
att en förändring inte behöver vara något negativt.
Det finns faktiskt lyckliga slut.
Många saker, många svar.
Det finns saker man hör, även fast man inte vill.
Det finns saker man gör, även fast man inte vill.
Det finns saker man frågar sig varför de finns.
Varför de existerar.
Allt för många sådana saker.
Jag vill bara se saker jag vill se.
Jag vill bara höra saker jag vill höra.
Jag vill bara göra saker jag vill göra.
Jag vet, det går inte.
Att ibland få känna att allt.
Bara ibland.
Precis allt känns rätt.
Att man vill alla saker som finns.
Skulle inte det bli tråkigt?
Nu när jag tänker efter.
Allt skulle då bli tråkigt.
När verkligheten inte finns.
Man tar steget ut från verkligheten.
Ingenting annat räknas.
Inget annat finns.
Man lever i en annan värld.
En värld långt bort från allt.
Det är bara två personer som räknas.
Det är bara två personer som finns.
Allt det onda finns inte.
Allt är underbart.
Att känna känslan av att inget annat räknas.
Det som räknas är det som finns nu, vi två.
Att veta att man skulle göra allt för den andre.
Känna det underbara.
Två personer.
Kärlek.
Självklarhet.
Jag kan vara din docka
Jag kan göra allt du vill
Bara gå runt och vara söt
Bara vara snäll och omtänksam
Skratta och vara intressant
Jag kan lyssna på allt du säger
Vara där varje gång du gråter
Jag kan se till att du alltid mår bra
Min enda hake är att du
Är likadan tillbaka
Vi kan vara varandras dockor
Vi kan göra allt för varandra
Vi kan gå runt och vara söta
Vi kan vara omtänksamma
Vi kan vara snälla
Vi lyssnar på allt den andre säger
Vi gråter tillsammans
Vi tröstar varandra
Vi ser till att vi alltid mår bra
Det jag inte vet, det vet jag vad det är
Jag vet inte vad som händer
Jag vet inte vad jag tänker
Jag vet inte hur du känner
Jag vet inte vad som hände
Jag vet inte hur vi blev
Jag vet inte varför vi inte är
Jag vet inte hur allt hände
Jag vet inte vad jag gjorde
Jag vet inte vad du kände
Jag vet inte varför
Jag vet att jag var kär
Jag vet att jag var lycklig
Jag vet att det var vi
Jag vet att allt tar slut
Jag vet att jag grät
Jag vet att allt kändes skit
Jag vet att allt är bra
Jag vet att allt blir bättre
Jag vet att lyckan finns
Jag vet att livet går vidare
Jag hoppas man får vara förvirrad ibland.
För det är det jag har varit den senaste tiden.
Det har hänt så mycket.
Jag blir trött.
Jag blir förvirrad.
Då gråter jag.