Ämman

Jag skriver ut mina tankar.
Jag skriver ut dem och sedan försvinner de.
De försvinner för ett tag,
sedan kan de komma tillbaka.

Jag tror det är så jag blir starkare.
Det är så jag kommer över saker.
Det är så jag kan släppa det jobbiga. skiten.
Efter att ha skrivit en tanke, eller tankar som liknar varandra,
nör jag har skrivit dem många gånger blir de mer suddiga.
De förvinner tillslut helt

Iband blir det bara en massa ord
Ord utan samanhang.
Inget samanhang för dig, men oftast för mig.

Tankar kan som alla vet vara förvirrande.
Det är mina tankar ofta.
Eller, förut för ett tag sedan var det så.
Inte längre förvirrande.

Jag märker att ibland.
Ibland när jag skriver.
Då låter det som om jag mår dåligt.
Men det gör jag inte.
Inte alltid.

Jag kan tänka;
-Vad ska folk tro nu?
-Ska jag verkligen publicera detta

Jag tror att man måste förstå mig som person för att verkligen förstå vad jag menar ibland.
Jag är bra på att gömma baktanken ganska bra i det jag skriver.
Det blir oftast så när jag skriver om något jobbigt, något jag int vill att alla ska förstå riktigt.
Men det låter väl rätt logiskt?