Ämman

Att det kan vara så svårt

Första dagen i skolan.
Sista terminen på gymnasiet.
Bara några månader kvar till studenten.
Vad händer sen då?

Det blir sommar.
Festival och gotland.
Antagligen jobb.

Men EFTER DET DÅ?
fan vad jag hatar det...


Föresten... bara femton dagar kvar till den stora dagen!

Jag känner redan att våren kommer vara helt spårad. Redan har jag fem skivor att gå på, och tror du inte att det kommer bli fler? Sen så såg jag att tre av dem var tre dagar irad. Hur kommer vi klara oss? Hur fan kommer vi ha pengar till allt? Nejmen, man ska väl inte redan få ångest över studenten? För det är ju bara livet som börjar. Det är ju bara livet som står där med massor av erbjudanden och förslag. Valet är ditt, för ditt liv är ditt! Det är du som står för alla val som finns, det är du och ingen annan som ska välja.............

MEN PALLA!

Seriöst, vad är det med alla vuxna som ställer frågor om livet efter studenten. Ska du plugga? Ska du resa? Ska du jobba? Eh, jag kanske ska... LEVA?! Det är det enda jag vet klart att jag vill göra. Att leva. Sen kommer jag på något mer senare, något man mer kan ta på, eller i alla fall mer tänka sig. Det är vad jag hoppas på...

Jag säger bara: ODEFINERBART.
Amanda, det är du som förstår mig.

Jag förstår ingenting, och kommer antagligen inte göra det heller.
Inte om detta i alla fall.
Man gör helt enkelt inte så!
Man gör det bara inte!

Vad var det som hände?!
Hur tänkte du?

Och jag som trodde det var jag som hade en möglig kaka.
Jag hade nog fel.

Du blev den person du inte hoppats på att bli.
Helt olik dig själv.
Inget man kan ändra på.
Erfarenheter ändrar på mycket.
Saker ses på annorlunda vis.
Tankar blir annorlunda.
Allt blir annorlunda.

Det finns kanske någon mening i dessa förändringar.
Att de ska vara till någon bra anledning.
Till hjälp av något annat.
För det är med motgångarna vi blir starkare.
Om vi klarar de mörkaste stunderna växer vi.
Vi förändras.

Hjälp, hur låter jag?
Jag vill inte predika.
Det är bara tankar.

Jag skriver ut mina tankar.
Jag skriver ut dem och sedan försvinner de.
De försvinner för ett tag,
sedan kan de komma tillbaka.

Jag tror det är så jag blir starkare.
Det är så jag kommer över saker.
Det är så jag kan släppa det jobbiga. skiten.
Efter att ha skrivit en tanke, eller tankar som liknar varandra,
nör jag har skrivit dem många gånger blir de mer suddiga.
De förvinner tillslut helt

Iband blir det bara en massa ord
Ord utan samanhang.
Inget samanhang för dig, men oftast för mig.

Tankar kan som alla vet vara förvirrande.
Det är mina tankar ofta.
Eller, förut för ett tag sedan var det så.
Inte längre förvirrande.

Jag märker att ibland.
Ibland när jag skriver.
Då låter det som om jag mår dåligt.
Men det gör jag inte.
Inte alltid.

Jag kan tänka;
-Vad ska folk tro nu?
-Ska jag verkligen publicera detta

Jag tror att man måste förstå mig som person för att verkligen förstå vad jag menar ibland.
Jag är bra på att gömma baktanken ganska bra i det jag skriver.
Det blir oftast så när jag skriver om något jobbigt, något jag int vill att alla ska förstå riktigt.
Men det låter väl rätt logiskt?

Hejsan hoppsan. Idag är en trötter dag.
Jag orkar inte blogga någe mycket idag, hihi. Men jag kan visa er mitt resultat av dagens fotande (: