Verkligheten.
Att det kan vara så svårt
Syns inte blir samma som finns inte.
Att sanningen är så hård
In i det sista ignoreras den
göms långt bak i huvudet
längst bak i mörkret
Syns inte blir samma som finns inte.
att det sedan rycks upp
med en sådan kraft att du stannar
stirrar tomt i luften
skakig i dina händer
tårar bakom ögonen
Ignorera går inte längre
Ignorera går inte längre
verkligheten hann ikapp
precis som den alltid gör.
Att veta.
Åh. Jag fick en sådan längtan till att skriva.
Man bör veta så mycket.
Hur vet man vad man vill.
Ibland vill jag inget annat.
Sätta ord på tankar som far som flugor i mitt huvud.
Inget vill riktigt bli rätt. Känns det som.
Just för att jag inte vet.
Man bör veta så mycket.
Överallt.
Hur vet man vad man vill.
Hur tar man reda på det.
Hur lång tid tar det.
Ibland vill jag inget annat.
Om jag ändå visste.
(Och ja, jag är nog tillbaka här.)