Ämman

....så tycker jag om att skriva som en femtonåring som inte lärt sig vett och bra svenska.
Fast, på något sätt är det ju ändå jag som bestämmer hur jag ska skriva.
Men ändå....
Ibland lyckas jag nog låta rätt vettig ändå (kan man ju hoppas..)

PUSS!

Min näsa är lite mer samarbetsvillig med mig idag, yeah! Det är väldigt tur eftersom jag om en halvtimma ska in med pappa-familj till staden. Vi ska gå i lekssaksaffärer! Gölligt värre alltså. Edvin ska köpa nån leksak och Zacke kommer väl antagligen köpa något han med. Men jag, jag ska då inte köpa något. Vi ska i alla fall fika sen, så då får jag kaaaaaaffe!
Så om ni ser en tjej med halvlångt brunt hår, med en randig klänning, en stor brunväska och ett par tygskor, ja då kan det nog vara mig ni ser!

So long!

Jag är lycklig. (ett utomordentligt sätt att börja ett inlägg på, eller hur?)
Idag har jag suttit inne på Hugo's i flera timmar.
Tre temuggar drack jag och två godsaker åt jag.
Till en början var det bara jag och Monican.
Vi hade en varsin tekopp med underbart te och en tok-god chokladskapelse(!).
Efter ett tag kom Hanna, den ganska nyblivna 18-åringen.
Hon fick en grattiskram, för det hade hon inte fått av mig.

Allt var så mysigt.
Hogo's är Hugo's, och Hugo's är mysigt!
Alla möbler, små udda saker, udda koppar, soft musik och trevlig personal.
Sedan med bra sällskap kan det inte misslyckas.
Jag blir helt lycklig och varm i magen.

Tänk vad mycket som händer på ett år.
Där du var för ett år sedan känns så otroligt långt borta.
Är du samma person nu som du var då?

På vilken plats var du för ett år sedan.
Vad bestod dina tankar av.
Vad betydde mest,
och vem
vem pratade du med.

Med tankarna kommer för många om
för många men.
Vad hade hänt om...
Många varför.

Det som en gång kändes rätt
kan idag
kännas helt fel.

Jag har idag spenderat min eftermiddag på Café Cappuccino tillsammans med Amanda och Sofie. Jag drack en god latte och åt en mandel biskvi. Var det gott så vare!
Men vad vi inte gillade var de två bebisar som skrek under perioder. Vi blev irriterade och Amanda höll till och med för öronen ett tag. Kan man inte fixa ett bebis/famlije-fik. Eller varför kan man inte klämma in alla bebisar i ett ljudisolerat rum där de kan få bilda en skrik-kör! Detta var tankar som for upp i skallen medan vi satt där och plågades.
Fast, jag kan överdriva lite granna, men kul var det inte. Vi som gått till just det caféet just för att vi troligen skulle få lite mer lugn och ro än på Storken.

Jag må gilla bebisar, men inte när de förstör min fika!

Onej, man kan verkligen inte fika för mycket.
Fika är helt underbart.
Man kan inte få nog av underbara saker.
Visst, det finns säkert vissa personer som skulle tröttna på att fika så mycket som jag verkligen gör nu.
Men det kan inte jag!
Alla fikatillfällen är olika, de är speciella.
Jag och mina fikatjejor har alltid massor att prata om, även om vi kan ha snackat skit hela dagen i skolan.
Fika är helt enkelt underbart!

Idag bar det iväg till Chokladcaféet med Amanda och Sofia.
Jag vill verkligen att ni pallrar er dit och smakar den supergoda (!) tryffelkakan som är på bilden. Helt ljuvligt god!
Sedan ska jag säga att mitt projekt/försök till att tycka om kaffe går alldeles utmärkt. Jag tycker än så länge att latte är helt underbart.. Sen får vi se hur det går med vanligt kaffe sedan också!