Ämman

Den första snön var här 
Inte längre här
Det fanns och sedan försvunnen
Regn tog platsen 
Regn 
Blöta spår på marken
Torkade tillslut
Solen tittade fram
Fortfarande mycket moln
Solen började skina starkare
Nu finns inga moln kvar
Bara sol

Den första kärleken var här
Inte längre här
Den fanns och sedan försvunnen
Tårar tog platsen
Tårar
Blöta srår på min kind
Torkade tillslut
Lyckan fanns ibland
Tårar  fanns fortfarande
Fler och fler lyckliga stunder
Nu finns inga tårar kvar
Bara lycka

Nej, nu är det på tiden att svämma över er med massor med klagande. Eller vad säger ni?
Jag vet att alla har längtat så mycket efter det.

Jag kan väl börja med min nya fiende som finns hos mig var och varannan dag. Han heter Huvudvärk och är inte snäll. Han bankar in min skalle och gör den explotionsfarlig.
Är det snällt? Neej, det tycker jag inte alls att det är.
Han tog kontakt med mina ögon som sa till honom att mina glasögon antagligen inte funkar, det var då han slog till. Han skulle också kunnat smörat in sig hos mina stela axlar. Men jag har en plan för att för att gå till motattack! Jag ska nu i veckan gå till en optiker och kolla min syn, för det verkar ju som om den kan ha försämrats. Om det inte är några ändringar på synen har jag en plan B, trot eller ej. Det är i plan B som jag ringer till farbror doktorn och bokar en tid. Hoppas att något av detta motar bort Huvudvärk, jag hatar honom! Fast, vem hatar inte Huvudvärk?!
     Så, där har vi klagande insmetat av hat. Jag tror också att det var rätt dos av klagande för idag. 

Jag kan nu komma till något trevligare. Jag måste berätta det för alla som inte vet om det, jag älskar att åka buss från och till skolan. Det är helt underbart. Det är trettio minuter i sträck som jag bara kan slappa och lyssna på musik under. Låter det inte helt underbart?
Sen så kan man, om man är trött, ta sig en liten tupplur. Bussens ibland lite gungande och dess brummande ljud är smått sövande.
Jag älskar helt enkelt att åka buss!

Busspuss på er!

Jag och Marika åkte buss idag.
Klockan var runt halv fyra.
Solen sken och det blåste, utanför bussen såklart.
Bussen kördes av en svettluktande busschaufför.
Han hade bla på sig en keps och hängslen med USA-flagg-mönster.
Vi satt och pratade.
Höll kanske andan lite granna också.
Vi pratade om vädret.
Om hur fint det var.
Sedan for det vidare till mörker.
Att om vintern då är det mest mörkt.
Att när det är ljust sitter man inne i skolan.
Vi kom på att vi tyckte det var dåligt.
Mycket dåligt.
Sedan kom vi fram till att inne i skolan,
där tycker man att vädret är fint och så.
Sedan kommer man ut, och vad gör man då?
Joo, man klagar på vädret!
Kan någon säga mig varför?!


Idag har varit en knasdag, som alla andra dagar.
Amanda och jag var knasiga, som alla andra dagar.
Vi kopplade allt, som alla andra dagar.
Det har helt enkelt varit en dag som alla andra, mestadels iaf.

Sedan nu på kvällningen spårade allt mer än någonsin, tror jag.. Vi ställde tillslut frågan till oss själva vad vi led av för sjukdom.. Det är något allvarligt, det var vi båda ense om. Men vad? Vi går ju faktiskt massor med vårdämnen så vi borde ju efter alla symtom kunna ställa en diagnos.
Efter ett tag slog det Amanda, vi är beroende! Men av vad visste hon inte. Det var då jag slog till! Ljuset tändes i min hjärna, vi är kopplingsberoende!

Jag är käääär!
I Per Nilsson, eller rättare sagt i hans böcker :D
Det går bara att älska hans sätt att skriva.
Älskar allt poetiskt, älska allt.
Jag blir glad, jag blir lycklig, jag blir KÄR.
För visst går det att bli kär i böcker, så som det går att bli kär i musik.

Jag blev helt överlycklig när jag strosade runt i biblioteket i skolan och fann "The return of Hjärtans Fröjd". Jag kunde inte hålla mig, jag lånade den bums på en gång. När jag sedan kom hem satte jag mig i sängen och där blev jag fast.
Fasthållen av allt underbart, av allt fint. Jag blev förälskad som sagt. 

Kan man bli fast i en bok efter första sidan? 
Svar: JAAAAA! för det ver jag mycket väl att man kan. Helt underbart.

Jag svävar i det blå

Där det blåa bara finns

Ingenting annat

Bara blått

Ingen kärlek

Inget hat

Inga känslor

Ingenting

Bara blått

Här svävar jag, ensam

Alldeles för mig själv

Jag skrattar

Jag ler

Utanpå

Inuti

Hej hej hallå där!
Idag är en trött dag,
Idag är en slapp dag
Idag är en dag jag måste räkna matte
Idag är en dag jag måste läsa om grisar
Idag är en dag som är knas

Igår var det kallabalik på skräddartorpsvägen när många av mina tjejor kom på besök och vräkte i sig mat och annat gott. Vi hade det väldigt trevligt och skoj tillsammans med de som måste vara jordens snyggaste glasögon!
Jag var som vanligt pervers och misstolkade allt på mitt eget lilla vis, som gjorde att Karin som vanligt hängde på och blev likadan hon. Vi förvirrades av att det nu fanns två stycken Amandor med oss, och Monica kom på att vi skulle säga Amanda till allihopa. Men det glömde vi bort i allt stoj.
Som sagt så blev det mycket käkande och jag tror att vi alla skulle kunnat rullat in till Uppsala, om inte längre.

Det var en lyckad kväll med väldigt mycket skratt och pratandes och vissa trevliga, vissa mindre trevliga, personer. Det var kul att det var både tjejor från the old times och de lite mer färska ;)

Puss på er!

Jag har hittat mitt lyckopiller!!!! Jag har hittat min nya kärlek!!! Ni får ursäkta mig, men jag är överlyklig :D
Hala dagen ska jag lyssna på mina snygga lyckopiller, hela hösten och vintern, hela den närmsta framtiden alltså.