Ämman

Jag sitter här i min underbart sköna och varma säng. Här har jag suttit en lång tid, det vill jag lova. Tillsammans med Kaj förstås!

Det var för fem minuter sedan det hände. Jag hickade, jag nickade, kickade och allt klickade.
Nej, det var inte så. Men det är så vackert med rim.

Såhär var det, jag ska berätta sanningen nu, inte något som bara är kul och vackert att skriva.
Allt började med att jag satte mig i sängen. Jag slog upp datorn och styckte på sätta-igång-knappen (mycket roligare att skriva så än startknappen!). Mina fingrar knapprade in det hemliga lösenordet och jag ver sedan inloggad.
Jag klev in i internets värld och klickade mig fram till bilddagboken och youtube, inte heller att glömma msn! Allt som tiden gick blev jag tröttare och tröttare. Helt normalt alltså. Det var för nu kanske åtta minuter sedan det hände. En föredetta favoritlåt spelades i min musikspelare utan att jag bestämt det själv. Jag blev glad, jätteglad och fick en kick. Jag kände att jag skulla kunna springa ut utan skor runt hela huset och jag vet inte vad mer jag skulle kunnat fått för mig att göra. Jag kände mig bara lycklig. Jag hade fått en kick. En kick av vad? Jo, jag tror det var en lyckokick helt enkelt.
Sedan hamnade jag här, och försäkte skriva om det hätiga som hänt. För visst var det häftigt?
Jag tycker också om rim och kunde inte hejda mig att rimma lite okonstnärligt.

Men puss i nattmössan, nu ska jag sova!