Ämman

Jag och Amanda satt och kärlekade Salem på msn en kortis nu under sentimmarna. Helt underbart!!!
Nördar som vi är.
Vi och våran kärlek till Salem är något speciellt.
Att vi kärlekade honom just vid detta tillfälle berodde på att Amandan hade ett så underbart personligt meddelande på msn. Nämligen "The grass is greener on the oter side" (en del av låten "It's true" med Salem då såklart!)
Vi blev helt knasiga som vanligt, som vi alltid blivit.


Vi har verkligen kännt varandra länge nu, jag och Amanda.

Jag glömmer aldrig den första gången jag var hemma hos henne. Vi satt i köket och åt glass, samtidigt som vi asflabbade såklart! Det var inte någon bra kombi, för efter en stund ville inte Amandas glass stanna kvar i munnen längre. Ja, ni fattar nog själva vad som hände. Detta var i lill-tvåan, alltså evigheter sedan!

När vi sedan började gå till skolan klagade jag på att Amanda inte kunde knyta sina skosnören ordentligt. De gick nämligen upp väldigt lätt. Så, vad gjorde jag då? Jo, jag knöt ofta om hennes skor.
Och jag vill inte skryta, men jag är jäklarns bra på att knyta skor!

Vi har alltid haft kul tillsammans.
Vi har alltid haft saker att göra.
Vi har alltid skrattat, vilket har lätt till magkramper.
Vi har ofta spenderat tid framför dator, spelat Puppy.. men nu är det bilddagboken som gäller!
Vi har många gånger lekt dunken tillsammans med Karin och Lill-Emman.
Vi har ätit många mackor tillsammans!

Vi har gjort så mycket tillsammans under dessa år.
Jag blir lite nostalgisk av mig när jag tänker tillbaka.
Det känns bra att tillägna ett helt blogg-inlägg till Amandan.

Nej, nu får det vara nog med kärlek för idag. Man borde nog tänka på att sova lite kanske. Inget kanske heller. Jag ska tänka på att sova, och det nu bums.

Sov sött och hoppas du inte vaknar trött!