Ämman

Just nu känns det som om jag skulle kunna skriva sjuttioelvatusen inlägg, nästan i alla fall. Det bara kryper i mina fingrar, som om mina fingrar bestod av en massa tankar, idéer och ord som bara vil ut. Är det kanske så? Fast jag måste erkänna att den där känslan som jag skrev nu först i detta inlägg inte alltid är så långvarig. För lika snabbt som den kommer kan den förvinna. Så det är tur att jag ändå är hyfsat snabb på att skriva. Bara det inte går för fort, för då kommer bokstäver i helt fel ordning och ord som inte skulle skrivar skrivs ändå, Huvudet hänger inte riktigt med med andra ord. Det finns en speciell person som kan vittna om det, promise. Han är söt.

Jag berättade inte om mina nya vän heller. Jag fick honom av mina brudar.
Hans namn blev Dick Herman. Faktiskt.
(Så nu vet ni.)