Ämman

Nu blev jag ledsen. Jag såg just en kommentar från Roos där hon på pekat en sär skrivning. Där för vill jag nu ägna ett helt jätte super långt, eller kort, inlägg till just underbart äcklig sär skrivning. Jag tänker skriva i sär precis allt. Men jag hatar det redan. Jätte mycket! Nej, jag måste sluta med den här skiten, för annars börjar jag väl sär skriva på hel tid. Det skulle vara otroligt jätte äckligt och fult. Jag skulle hata det!

Jag hatar det här inlägget. Jag hatade svenskan idag också. Jag gillar inte argumentationer, inte alls! Sedan fick jag inte veta mitt betyg heller, vilket gjorde mig sur, eftersom jag inte skrivit den där äsckliga argumentationen.  Den blev rätt bra till slut. Jag över talade i alla fall läraren till att jag fick ren skriva hemma. Hon skulle föresten inte gilla min sär slrivning just nu, men hon är inte ensam.

Nu ska jag sluta att sär skriva och göra något annat. Hoppas du hatade inlägget, det var meningen!

Det var jag som sa tidigare idag att jag skulla somna innan tolv, hur gick det?!
Jag sitter här nu, i min säng med datorn i knät och klockan är snart fyra. Hur kunde det hända?
Jo, jag tror det började så här; "Amanda, kan inte jag få låna din Sex and the City-box?" Japp, det var nog precis så det började. Det andra steget var att jag började titta på några avsnitt, sedan var jag fast. Jag har nu tittat igenom tre hela skivor, 18 avsnitt, varav varje avsnitt är ca 25min. Jag blev helt fast, kunde inte sluta titta.

Jag fattade nog redan från början att jag inte skulle somna innan tolv, men trodde inte att det skulle vara av just en här anledningen. Jag trodde snarare att jag skulle fastna på bilddagboken eller med Paolo Nutini-videorna på youtube. 
Imorgon måste det bli till att sova innan tolv, annars kommer jag inte klara av att gå upp tidigt till skolan på onsdag... Även  om jag skrev det nu så tror jag inte på mig själv. Jag kommer sitta här, samma tid imorgon. Jag kommer inte somna innan tolv. 

Nej, nu ska jag sova.. Bättre sent än aldrig! Godnatt.

Idag ska jag träffa Zlatan! Det trodde du inte om mig va? :D

Uppdateringar kommer lite senare idag... kom ihåg att jag är töntig!

Tandläkaren sa:
- Allt ser bra ut. Vi kallar dig en sista gång, för att vara på den säkra sidan. Sedan släpper vi dig fri.

Jag och Marika åkte buss idag.
Klockan var runt halv fyra.
Solen sken och det blåste, utanför bussen såklart.
Bussen kördes av en svettluktande busschaufför.
Han hade bla på sig en keps och hängslen med USA-flagg-mönster.
Vi satt och pratade.
Höll kanske andan lite granna också.
Vi pratade om vädret.
Om hur fint det var.
Sedan for det vidare till mörker.
Att om vintern då är det mest mörkt.
Att när det är ljust sitter man inne i skolan.
Vi kom på att vi tyckte det var dåligt.
Mycket dåligt.
Sedan kom vi fram till att inne i skolan,
där tycker man att vädret är fint och så.
Sedan kommer man ut, och vad gör man då?
Joo, man klagar på vädret!
Kan någon säga mig varför?!


Idag har varit en knasdag, som alla andra dagar.
Amanda och jag var knasiga, som alla andra dagar.
Vi kopplade allt, som alla andra dagar.
Det har helt enkelt varit en dag som alla andra, mestadels iaf.

Sedan nu på kvällningen spårade allt mer än någonsin, tror jag.. Vi ställde tillslut frågan till oss själva vad vi led av för sjukdom.. Det är något allvarligt, det var vi båda ense om. Men vad? Vi går ju faktiskt massor med vårdämnen så vi borde ju efter alla symtom kunna ställa en diagnos.
Efter ett tag slog det Amanda, vi är beroende! Men av vad visste hon inte. Det var då jag slog till! Ljuset tändes i min hjärna, vi är kopplingsberoende!